Livet i Thailand

Livet i Thailand för mig är helt annorlunda än i Sverige. Nu har jag passerat ett år. Tror knappt det är sant att jag har spenderat ett helt år i vad det flesta skulle kalla paradiset. Långa sandstränder, lugn ro, snälla människor, fantastisk mat och tiden.... tiden som inte finns. Tiden den finns inte i Thailand.

Nya saker jag lärt mig

Jag har lärt mig så mycket nya saker i mitt nya hemland om mig själv och hur jag fungera i den verklighet jag uppfattar.  Livet ska vara enkelt att leva. Mitt liv ska vara enkelt att leva.
Jag städar inte längre. Inte för att jag inte vill. Tro mig, Thailändare har ett annat synsätt på vad städa är än vad jag har.  Den tid det tar för mig att återhämta mig efter ett städpass är alldeles för lång, i förhållande till tiden jag använder för att städa. Mitt hus skulle ta mig 4-5 timmar att städa.  Återhämtnings tiden på ett sådant städpass är ungefär 48-72 timmar. Min städerska som kommer en gång i veckan använder kortare tid att städa hela huset och gör det mycket bättre. Själv åker jag oftast ner till havet under den tiden hon jobbar med mitt hus. Hon älskar att städa. Hela hennes kropp skuttar omkring av glädje när hon far omkring i huset. Kokerskan är likadan. Hon älskar att laga mat. Jag frågade vad hon gillar att gör på fritiden, vilket knappt finns i Thailand, svarade hon:
-Laga mat till mina vänner.
Tänk dig, sa hon, att få gå till marknader och handla saker för att laga mat och ingen har en aning om vad de får. Det pirrar i hela min kropp när jag får laga mat. Själv har jag svårt att värma maten hon har lagar. Men maten är helt fantastisk. Rullader, friterad glas... Ja hon gör saker med mat jag aldrig skulle vilja lära mig. Utan bara njuta av den på en talrik jag ska tömma. Så tre gånger i veckan kommer en utbildad thailändsk Gourmet kock, som jobbar på en av de mer lyxiga Resorterna här omkring och förgyller tillvaron med mat. I Sverige skulle jag inte kunna ha dessa mänskor anställda i mitt hus.

Livet enklare

Två saker till som gör livet enkelt här i Thailand är biltvätt och tvätt. Tvätta bilen är lyx här. Du sätter dig på stolen och dricker en burk kallt kaffe på burk och ser 5-6 personen fara runt bilen. Efter 20 min är bilen helt ren invändigt och utvärdigt. De gör till och med däcken svarta med något medel. I Sverige kostar en bilbehandling på detta sätt ca 2-2.500. Här hela 25 kr. Vill du ha vax kostar det 10 kr mer. Själv skulle jag inte kunna genomföra denna bilbehandling hur jag än skulle bete mig.
Tvätten försvinner till ett tvätteri rakt över gatan och för en månad med tvätt spenderar jag 70 kr. Då tvättar de allt. Här byter du kläder en gång om dagen minst på grund av att du svettas. Sängkläder byts oftare än i Sverige. All tvätt kommer snyggt struket i påsar utanför min dörr om jag inte är hemma. Ett plagg kostar ca 20 öre att tvätta och stryka. I Sverige strök jag i skift med min x-fru, framför TV när vi tittade på film eller någon serie. Sista tiden i Sverige hade jag samma stöd utifrån som jag har här nu i Thailand. Kommunen där jag bodde förstod att min kropp inte fungerar utifrån ett system som vanliga människor i samhället har. Det tog många år för min kommun att förstå att jag inte ska laga mat, städa eller göra saker som andra mänskor gör på kort tid. En gång i månaden brukar jag laga mat. En mycket speciell spagettisås, som jag gjort större delen av mitt liv. Det tar mig ca 4-5 timmar att gör och jag är trött två tre dagar efteråt. Men det är det värt.. Jag älskar denna sås. Kroppen gör glädjeskutt i mig när den får denna mat. Så när jag gör såsen har jag min specialsås i frysen och kan njuta i någon vecka. Men jag har varit dum som låtit människor provsmaka såsen när jag lagar den och delat den med människor som också vill ha. Så i bland tar den slut för fort. Min egen Gourmet kokerska är djup imponerad av såsen.
Jag förstår att de flesta människor lagar mat varje dag. Jag har aldrig gjort det för att min kropp, nervsystem klarar inte det. 

Varför är jag i Thailand

Varför jag är här är för kroppen. Kroppen klara inte Sverige längre eller så är det kanske att jag är färdig med Sverige och kroppen la av. Genom att kroppen la av så var jag tvungen att lämna Sverige. Efter två dagar i Thailand var all kramp borta. När jag landade i Sverige, efter 5 veckor här,  hade jag kramp efter 5 dagar igen och kom knappt upp ur sängen i Sverige.  Sista sommaren jag hade i Sverige hade jag inte ont sju dagar av sommaren. Här i Thailand har jag inte haft en enda dag av denna smärta. Inte en enda.
Så när min fru förstod detta sa hon att jag måste flytta. Det är tack vare henne jag finns i Thailand eftersom hennes vänner låtit mig använd hus med mera för att börja det nya livet här. Utan denna hjälp av dessa människor skulle en flytt hit inte varit möjlig. Det är krångligt att vara i Thailand om du är under 50 år. Reglerna ändras hela tiden och myndigheter här vill inte ha långtidsboende människor under 50 år här från västvärlden.  

Västerlänningarnas största att ”Over come”

Frustration är den största saken jag lyckats förändra. Enkla saker tar månader. Att fixa varmvatten tog ca 4 månader, internet bara 3 månader. Frustrationen skapas inte av att det tar tid utan av att personerna säger i morgon. Jag kommer i morgon. När en vecka gått och man lite försynt säger att jag behöver hjälp är reaktionen som om jag inte sagt något tidigare, fast det gått 3 veckor och det är 10 gången jag ber om hjälp. Om du skulle bli arg eller uttrycka din frustration skulle inget hända. Det vill säga de skulle inte hjälpa dig alls och att hitta en annan som skulle vilja hjälpa dig skulle ta längre tid än att hålla sin frustration inne och vänta 3-7 månader. Du kan betala pengar men det gör ingen större skillnad. Människorna här hjälper inte människor som är frustrerade.
För en tid sedan ville jag ha hjälp med att köpa färg i Bangkok och personen som jag frågade svarade ”det kan jag hjälpa dig med, Jag ska till Bangkok i ärende och kan köra dig till affären.” ”Bra” sa jag, ”när ska du dit?” ”3 oktober” och detta var i början av augusti. Om min färg är slut nu spelar ingen roll utan det är bara att acceptera att i oktober får jag hjälp. Jag kommer åka tidigare men då kommer personen jag frågade först inte få veta. När jag har färg och personen vet att jag gått till någon annan händer inget. Utan man gör som strutsen och stoppar huvudet i sanden som om man inget viste....  Människorna här lever inte i det förgångna. Inte en sekund. Om ett barn släpps av hos mormor av mamman vänder barnet sig inte om att titta när barnet går mot huset. Ingen som åker ifrån dig vänder sig om. Utan alla har fokus på målet framåt. Barnet protesterar över att vara hos mormor men när du är framme och barnet går mot dörren så är världen det nya hos mormor. Detta är magiskt.